Som spenslig 17-åring blev jag förälskad. Det var på Grafex-mässan 1998 och jag testade en wacomplatta för första gången. På något sätt lyckades vi tjata till oss en A5-platta från vårt stackars gymnasium som vi drog våra första darriga penseldrag på. Jag var fast.
Sedan dess har wacomplattan varit helt självklar och uppdaterats oftare än datorerna. Men när jag började på byrå för snart två år sen tänkte jag att mina dagar som hardcore-illustratör var över. Därför sålde jag min älskade, svindyra Cintiq 12″ på twitter till en begåvning som skulle fortsätta utnyttja den.
Istället blev budgetvarianten Wacom bamboo lösningen på min digitala ritabstinens. Den har funkat förvånande bra och tack vare sitt smidiga format går den att använda på fältet, som när jag testade live sketchnotes från internetdagarna. Men de senaste månaderna har det ramlat in så mycket illustrationsjobb att det inte riktigt funkar längre. Saknar framförallt känsligheten och att bamboon inte känner av vinkel på pennan. Det är dags för nya steg och nya wacoms. Idag beställdes en flong ny Intuos5 med Bluetoothkit och en Inkling.
